fredag, april 11, 2008

Debatt

Igår visades Debatt på SVT, med Janne Josefsson istället för Stina.


Säga vad man vill om Janne, men han vet verkligen hur man gör spännande journalistik. Det är alltid med näven mellan tänderna som man tittar på hans verk, oavsett om det är en socialchef eller boende på öar som han gåendes förföljer samtidigt som han söker svar. Det är nästan alltid som att titta på en gastkramande thriller från åttiotalet.

Ungefär på den nivån ligger också kopplingen mellan det man tittar på och verkligheten. Josefsson är förstås mer intresserad av att driva sin egen agenda än att få fram svar på Vad Som Verkligen Hände. Han är också helt ointresserad av hur man löser problemet. Nej, för att skapa bra TV så är det viktigare att grilla och avbryta den personen som står åtalad. Framförallt är det viktigt att förudmjuka den så mycket så möjligt inför kameran. I Josefssons värld hjälper en journalist samhället bäst genom att skita ner människor offentligt och samtidigt skapa en debattkultur där man inte låter folk prata till punkt och viktar åsikter så att man ska få maximalt med skrik men minimalt med vett.

När man går åt Lars Nylén genom att inte låta honom tala till punkt och undrar varför han "ler" under debatten (vilket var självklart för alla som tittade på den fars som var Debatt) så är det inte journalistik, debatt eller knappt sevärd TV. Det är en svensk Jerry Springer vi ser.

Är man dessutom  strax efter 55 och man så är det perfekt om man som Josefsson passar på att utnyttja sin roll som neutral (?) agitator genom att lägga in sin egen förlegade bild på könsroller (i små gulliga skrattgenererande kommentarer mellan debattörernas) när man tar upp debatten om kvinnor som är över 50 när de skaffar barn. SVT har "tekniska problem" och kan inte visa avsnittet från går, så det blir citatlöst så länge.

Lite gott gör dock Josefsson. Han är påläst och påpekar flera gånger det vettvilliga i Jan Myrdals ursäktande jämförelse mellan bombningen av Hamburg under andra världskriget och Himmelska Fridens Torg 1989.

Frågan om Josefsson är en propagandist eller vår bästa journalist genom tiderna står väl alltid och väger. Jag vill nog påpeka att han är lite av båda två. Men objektiviteten får nog alltid lida när Janne Josefsson ska göra TV. Det fungerar i uppenbart vinklade Uppdrag Granskning och Kalla Fakta, men kanske inte i ett seriöst debattprogram.

Inga kommentarer: