Flickan och skulden

Nu har jag läst ut den fantastiska Flickan och skulden och som resultat vill jag aldrig ha sex igen. Det som är intressant med debatten är att jag slits mellan att vara äcklad för hur samhället i helhet spontant reagerar runt våldtäkter samtidigt som jag förstår problematiken med rättsäkerheten.

Problemet brukar identifieras som att när ord står mot ord så väger våldtäktsmannens (eller -kvinnans) ord tyngre och leder till ett frikännande. Vilket förstås är korrekt om ord står mot ord helt utan teknisk bevisning. Problemet som jag ser det är ju det faktum att ord står mot ord. Varför hörs inte vittnen? Varför samlas det inte teknisk bevisning? Varför tar det i vissa fall ett ÅR innan brottet handläggs? Varför tystas tjänstefel ned?

Läs också DNs artikelserie om våldtäkter bland unga människor. Jag som trots all min bitterhet, elitism och begynnande nihilism faktiskt tror på dom efter mental kapacitet kan ändå tycka att det är svårt att acceptera ett lägre straff för att den för våldtäkt dömda pojken visar en "stor omognad" fortfarande i 20-årsåldern.

Vilka är det som är offer egentligen?