Kulturpoäng

Idag var jag och Fr. Casablancas på maraton runt museum. Postmuseum (inträde, bröt mot reglerna), Livrustkammaren (stängt), Östasiatiska (bäst i världen, fortfarande), Moderna (Afrikautställningen kostade - regelbrott eller dopning accepteras ej!) samt till sist Nordiska. Två våningar som sträckte sig i hela husets längd gjorde att vi såg utställningar om allt från Strindberg (som i sitt fotograferande försökte bevisa att himlakropparna var subjektiva föreställningar) och en utställning om Systembolaget. Och skor. Och möbler.

Casablancas pratade i telefon hela tiden (vad är nytt?) och var mysig som vanligt. Efter en förvirrande tur med Djurgårdsfärjan (två båtar, två olika rutter, men vi hamnade längst fram i båten till slut när den vänt!) så hamnade vi på slussen och tog tvåan till Norrmalmstorg och Max. Bäst.

Casablancas försökte som vanligt måla upp sin dimma av mystik runt sin egen person, och jag måste säga att hon lyckas rätt bra. Att vara antiverbal och aldrig kommentera något runt sig själv brukar göra det. Å andra sidan leder till att man slutar spekulera eftersom det är meningslöst utan hennes egna subjektiva tankar om sig själv. Hon kan vara en player, hon kan vara från uppdrag granskning, hon kan vara dödligt förälskad i mig. Eller hon kanske bara utnyttjar min kropp (helt klart mest troligt). Spelar mig egentligen ingen roll, jag har fortfarande roligt när jag är med henne.